Alla vill optimera driften, ingen vill äga frågan

En bransch full av god vilja

‍

– Jag ser att vi gör otroligt mycket i branschen, och att utvecklingen går fantastiskt fort framåt, säger Per Adolfsson. Samtidigt blir jag frustrerad, eftersom det vi pratar om fortfarande handlar om pilotprojekt: enstaka fastigheter eller kvarter, inte hela bestånd.

‍

Att mönstret skulle grundas i en brist på engagemang eller stress för att lagkraven ligger hack i häl stämmer inte – tvärtom.

‍

– Många svenska fastighetsbolag har redan kommit långt förbi lagkraven och funderar snarare på hur de kan göra bättre affärer och spara mer pengar genom energieffektiviserande åtgärder, fortsätter han. Bland dem som lyckats bäst har jag aldrig hört någon säga att de startade för att lagkraven var på väg. Istället ville de ha nöjdare hyresgäster eller spara pengar och kilowattimmar – och allt sammantaget visade det sig vara en bra affär.

‍

Namnen kommer snabbt när Per ska ge exempel på engagemang: Oskar Sheiene och Daniel Hedman på Bostadsbolaget. Johan Ålund och hans kollegor på Stena Fastigheter. Och många många fler. Inte minst Jonas Tannerstad och hans team på ÖrebroBostäder och Jonas Larsson och hans team på Sveafastigheter.

‍

– De är så engagerade och passionerade att de driver det på bred front och når resultat långt bättre än vad lagkraven kräver, säger Per Adolfsson.

‍

Så hur kommer det sig att lågan falnar längs vägen för vissa?

‍

‍

Frågan ingen vill äga

‍

Även hos de mest ivriga stannar det ofta av på vägen från pilot till helt bestånd. Enligt Per Adolfsson beror det på att ingen riktigt vet vems bord frågan ligger på.

‍

– Man behöver titta på vem som äger frågan, säger han och räknar upp alternativen på raken: en teknikfråga, en IT-fråga, en driftfråga, en ekonomisk fråga. Nästan alla är entusiastiska i pilotprojektet, som ofta drivs av driften. Men när det ska skalas upp är det inte längre ett drift- eller teknikprojekt – det blir ett projekt som spänner över hela organisationen. Och då fastnar det, eftersom ingen har helhetsansvaret.

‍

Det är en enkel iakttagelse med stora konsekvenser: ett ägarskap som är allas blir lätt ingens. Men det går att lösa, och det finns redan bevis för det.

‍

– Där vi har sett stora framgångar är till exempel hos Huddinge Samhällsfastigheter, säger Per Adolfsson. De införde rollen som “Driftoptimerare”, någon som under en period fick fullt fokus och resurser för att driftoptimera. Utan att behöva lösa alla andra problem som en drifttekniker stöter på. Då nådde man mycket goda resultat.

‍

‍

Tänk hela bestånd

‍

Om ägarskapet är den ena halvan av problemet, är perspektivet den andra.

‍

– Man inför aldrig ett nytt system för hyresavisering på bara några få fastigheter. Det gör man för hela beståndet, säger Per Adolfsson. Samma synsätt behövs för optimering. Man kan absolut testa på några fastigheter först, men utgångspunkten ska vara hur lösningen ska fungera för hela beståndet. Annars sitter man snart med flera olika system för olika fastigheter, och ingen överblick.

‍

Pilotprojekt i sig är inte problemet, understryker Per. Problemet är pilotprojekt utan en plan för vad som händer efteråt.

‍

– Om man inte redan från början har tänkt att införa lösningen i hela beståndet är det egentligen lönlöst att testa den, för då kommer den aldrig att skalas upp. Testa bara sådant du redan har tänkt rulla ut i full skala, säger Per.

‍

Det är en sorts kontrast som återkommer genom hela samtalet: mellan det lilla och det hela, mellan att testa och att mena allvar. Samma teknik, samma vilja, men helt olika utfall beroende på vilken av de två man egentligen har planerat för.

‍

‍

Säg "Hej!" till driftoptimeraren

‍

Om man frågar Per Adolfsson vad lösningen egentligen är, tvekar han inte länge.

‍

– Min spaning är att rollen som driftoptimerare behövs i många fastighetsbolag, menar han.

‍

Det är inte ett förslag som handlar om att någon gör fel idag, snarare om att rätt arbete inte får rätt utrymme.

‍

– Många jobbar redan med driftoptimering, det är inte det som saknas, förklarar han. Det som saknas är en dedikerad roll, som inte samtidigt ska hantera allt annat drifttekniker gör, mitt i att hyresgäster ringer om att det är kallt, varmt eller att något läcker. Det är då driftoptimeringen hamnar i bakgrunden.

‍

Det är en bild många i branschen sannolikt känner igen. Ett viktigt arbete som aldrig riktigt får vara det enda arbetet.

‍

‍

Hoppfullheten är stor

‍

Trots allt är Per Adolfsson inte pessimistisk. Hoppet han bär på är dock av det ärligare, mindre romantiska slaget.

‍

– Intresset är stort för förändring. Men framför allt kommer det att bli mycket dyrt för dem som inte gör något, säger han. De som inte prioriterar det här området kommer om några år att vakna upp med dålig lönsamhet, om de inte redan gör det. Driftkostnaderna kommer att äta upp lönsamheten.

‍

Engagemanget finns. Tekniken är på plats. Startlinjen är passerad. Det som saknas är en tydlig plats i organisationen där frågan får landa, växa, och skalas upp.

Publicerat 2026-08-24.